Anders är den nordiska formen av Andreas, som kommer från grekiskans aner och betyder ”man” eller ”manlig”. Namnet följde med kristendomen till Norden och finns belagt i Sverige sedan 1300-talet.
Förebilden är aposteln Andreas, fiskaren från Galileen som var bror till Petrus och en av Jesu första lärjungar. Enligt traditionen dog han på ett X-format kors, och Andreaskorset syns än i dag i den skotska flaggan, eftersom Andreas är Skottlands skyddshelgon. Han är också skyddshelgon för Ryssland och Grekland.
I Sverige hörde Anders i århundraden till de allra vanligaste mansnamnen, och det syns fortfarande i efternamnsstatistiken: Andersson är landets näst vanligaste efternamn. Som tilltalsnamn hade Anders sin senaste storhetstid på 1950- och 1960-talen. I dag får få nyfödda pojkar namnet, men det finns fortfarande hundratusentals svenskar med Anders bland sina förnamn. Även i Danmark och Norge är Anders ett av de klassiska mansnamnen.
Vid Andersmässan den 30 november, aposteln Andreas dag, spådde bönderna förr julvädret. Regeln löd ”Anders slaskar, julen braskar”: blidväder vid Andersmässan betydde kall jul, och tvärtom. Dagen var också startskottet för julförberedelserna.
