Irina är den slaviska formen av det grekiska Eirene, som betyder fred. Det grekiska Eirene härstammar från adjektivet ”eirenaios” och substantivet ”eirene” med innebörden fred, lugn och harmoni. Via den bysantinska kulturen och den ortodoxa kristendomen spreds formen Irina till Ryssland, Ukraina, Bulgarien, Serbien och andra östeuropeiska länder, där det etablerades som ett av de vanligare flicknamnen.
I den grekiska mytologin var Eirene en av gudinnorna för årstidernas ordning, och i den tidiga kristendomen bars namnet av ett antal martyrer och helgon, vilket befäste dess plats i de östkristna kalendarterna.
Den västerländska formen Irene spred sig via det latinska Irene och har använts i hela Europa sedan tidig medeltid. I Sverige och Norden är Irene den mer etablerade formen, medan Irina är vanligare i familjer med östeuropeisk bakgrund. Båda varianterna förekommer i svenska namnlängder.
Den svenska formen Irene fick en bred närvaro i landet under 1900-talets mitt och bärs i dag av ett stort antal svenska kvinnor i medelåldern och äldre. Irina är ovanligare men förekommer i den yngre generationen.
I den ryska klassiska litteraturen är Irina ett frekvent förekommande namn. Anton Tjechovs pjäs ”Tre systrar” från 1900 har en av sina tre systrar vid namn Irina, den yngsta och mest idealistiska av dem. Pjäsen är ett av de mest uppförda verken i den europeiska teaterns repertoar och har hållit Irina synligt på scener världen över i över hundra år.
