Nora är en kortform av Eleonora och Leonora, namn vars ursprung pekar mot det provensalska Alienor och det grekiska Helene, med innebörden ljus eller strålande. En parallell linje härleder Nora från det iriska Nóra, i sin tur en form av latinets Honora med innebörden heder eller ära. I arabisk tradition är Nour och Noor besläktade namn med samma grundbetydelse ljus. Varianten Norah, med h, används framförallt i engelskspråkiga länder.
I Sverige har Nora legat bland de populäraste flicknamnen under stora delar av 2010-talet och befäst sin plats som ett av de mer etablerade kortnamnen i modern nordisk namnkultur. Liknande popularitet syns i Norge, Danmark och Tyskland, där Nora tillhör ett stilistiskt fält av korta, lättuttalade och internationellt gångbara namn.
Kulturellt är Nora oupplösligt förknippad med Henrik Ibsens drama "Et dukkehjem" från 1879. I pjäsen är Nora Helmer en av den moderna teaterns mest omdiskuterade karaktärer, en kvinna som lämnar sin man och sina barn för att finna sig själv. Pjäsen skapade omedelbar debatt i hela Europa och räknas i dag som en av de viktigaste dramamatexterna i nordisk litteraturhistoria.
I Sverige är Nora också ett ortnamn. Nora stad i Örebro län är en av landets äldre bergsladsortsstäder och fick stadsprivilegier på 1600-talet. Ortens koppling till förnamnet är slumpmässig men bidrar till att namnet har en geografisk förankring i det svenska medvetandet.
