Oden är ett namn med djupt rotad nordisk mytologisk och historisk betydelse. Namnet är starkt förknippat med den mäktige guden Oden, som är en central gestalt i den fornnordiska religionen. Namnet är bildat av ett fornnordiskt ord som betyder ”ande” eller ”raseri”. Det kan tolkas som ”den rasande” eller ”den inspirerade”, vilket speglar hans roll som både krigsgud och visdomsgivare.
Alternative stavningar och namn som liknar Oden inkluderar Odinn på isländska och Odin i den engelsktalande världen. Dessa varianter har formats av övergångar mellan olika språk och kulturer. I Sverige har namnet Oden använts som ett förnamn, dock inte särskilt vanligt i modern tid. Däremot har det sett en viss popularitet i de senaste årtiondena, troligen kopplat till ett växande intresse för fornnordisk kultur och historia.
I fornnordisk mytologi var Oden den högste av gudarna i Asgård och ansågs som härskare över gudarnas rike. Han var en oerhört komplex gud som associerades med krig, död, poesi, kunskap och magi. Oden avbildades ofta som en enögd gammal man med en bred hatt och en mantel, vilket delvis berodde på att han offrade sitt ena öga för att dricka ur Mimers brunn och därigenom erhålla världens allvetande kunskap.
Flera platser är också uppkallade efter Oden, inklusive Odensala och Odense. Dessa namn vittnar om den historiska betydelsen och respekten för guden i dessa områden, vilket härrör från forntida dyrkan.
Oden har också gett namn åt onsdagen på flera språk. Svenskans onsdag betyder ”Odens dag”, och även engelskans Wednesday går tillbaka på ett gammalengelskt ord med samma betydelse. Det visar vilken varaktig påverkan den fornnordiska traditionen haft på våra veckodagsnamn.
