Agda är den svenska formen av Agata, som härstammar från det grekiska ”Agathe”, bildat av adjektivet ”agathos” med innebörden god, vänlig och dygdig. Roten agathos är central i klassisk grekisk filosofi och etik, och Aristoteles använde det flitigt i sina resonemang om dygd och det goda livet.
Den heliga Agata, som dog som martyr i Catania på Sicilien år 251 e.Kr., spred namnet genom den katolska helgontraditionen till hela Europa. Hon är Siciliens skyddshelgon och firas den 5 februari med en av de mest kända processioner i sydeuropeisk folklig religion.
I Sverige etablerades Agda under medeltiden som en folklig försvenskning av Agata och användes brett under 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Under den perioden tillhörde det de mer frekventa flicknamnen i den svenska landsbygdskulturen. Under 1900-talets mitt minskade användningen kraftigt i takt med att modernare namn tog över, och i dag bärs Agda framförallt av äldre generationer.
Det finns tecken på ett visst förnyat intresse för äldre svenska namn som Agda, Hildur och Brita bland yngre föräldrar som söker historiskt förankrade alternativ. Agda passar in i det mönstret som ett kort, lättburet och genuint svenskt namn med dokumenterad historia.
Varianten Agata används parallellt i svenska namnlängder och är vanligare i katolska länder i Europa, där kopplingen till helgonet är mer direkt. I Polen, Italien och Spanien är Agata den dominerande formen medan Agda är specifikt nordisk.
