Dagny kommer från fornnordiskans Dagný. Namnet är satt av dagr, ”dag”, och ný, ”ny”. Det hör till en grupp nordiska kvinnonamn med dag som förled, bland dem Dagmar, Dagrun och Dagborg. Efterleden ný återkommer i Signy och Ragny och betyder ny i betydelsen nytänd, som nymånen.
Namnet står på ett par runstenar och finns i medeltida norska källor, men det var aldrig särskilt spritt under äldre tid. Återkomsten kom på 1800-talet. Nationalromantiken vände blicken mot vikingatiden, och gamla nordiska namn plockades fram ur sagorna. Norska och danska författare använde namnet i dramatik och romaner, och därifrån gick det ut i dopböckerna.
I Sverige låg toppen mellan 1900 och 1925. Ett par tusen svenska kvinnor heter Dagny i dag, nästan alla födda före 1950. Numera används namnet av enstaka familjer per år. På Island har Dagný hållit sig kvar hela tiden och tillhör de vanligare kvinnonamnen. I Norge kom toppen något senare än i Sverige.
Ordet dag går tillbaka på en indoeuropeisk rot med betydelsen brinna. Trots likheten är det inte släkt med latinets dies. På Island används Dagný ofta tillsammans med ett andranamn, och formen Dagbjört bildas av samma förled. I Sverige hör mansnamnet Dag till samma grupp och hade sin topp under mellankrigstiden.
