Blanca är ett spanskt flicknamn som betyder ”vit” eller ”ljus”. Det går tillbaka på det germanska ordet ”blank”, som betydde vit och skinande och tidigt togs upp i de romanska språken. Den italienska formen är Bianca, den franska Blanche och den nordiska Blanka, alla med samma innebörd.
Namnet var vanligt bland medeltidens furstinnor i Europa. Blanca av Kastilien blev fransk drottning på 1200-talet och styrde riket som förmyndare för sin son. Spanska, franska och italienska kungahus spred namnet i hela Europa.
Norden har en egen känd bärare i Blanka av Namur, som på 1300-talet blev drottning av Sverige och Norge som gemål till kung Magnus Eriksson. Hennes namn lever kvar i den svenska barnvisan ”Rida, rida ranka”, där hästen heter Blanka. Enligt en spridd tradition syftar visans Blanka på drottningen, även om ordet lika gärna kan betyda den vita eller skinande hästen.
I dag är Blanca vanligast i Spanien och Latinamerika, där det hör till de klassiska flicknamnen. I Sverige är det ovanligt och finns främst i familjer med spansk eller latinamerikansk bakgrund. Den nordiska stavningen Blanka är något mer känd, delvis tack vare den historiska drottningen.
I Norden är namnet sällsynt i alla länder, men det känns igen genom barnvisan och genom den italienska formen Bianca, som är vanligare i svensk namngivning. Några hundra svenska kvinnor bär i dag namnet Blanca eller Blanka.
