Clara härstammar från det latinska ”clarus”, med innebörden klar, ljus och berömd. Samma latinska rot ger ord som ”claritet”, ”klarbild” och ”klarinett” i europeiska språk. Clara är den romanska formen av det nordiska Klara, och båda stavningarna förekommer i svenska namnlängder.
Den heliga Klara av Assisi, 1194 till 1253, är namnets mest kände historiska bärare och en av de mest inflytelserika gestalterna i medeltidens andliga liv. Hon var vän och lärjunge till Frans av Assisi och grundade klarissornas orden, en fattigdomsorden för kvinnor som lever efter Franciskus ideal. Hennes kanonisering 1255 befäste klara som ett helgonnamn i den katolska traditionen.
I Sverige har både Clara och Klara en lång historia i namnstatistiken. Klara tillhörde de vanligare flicknamnen under 1800-talets slut och tidiga 1900-tal. Under 2000- och 2010-talen upplevde Clara och Klara en tydlig renässans och har åter etablerats bland de populärare namnen för flickor. Clara med c är den mer internationella stavningen, Klara med k den mer traditionellt nordiska.
I Stockholm är Klara ett stadsdelsnamn med stark historisk förankring. Klara kyrka i Stockholms innerstad är en av de äldsta kyrkorna i staden, och Klarakvarteren är ett centralt område med ett rikt kulturhistoriskt arv.
