Dan

Dan är ett hebreiskt namn som förekommer självständigt i Bibeln och som kortform av Daniel. Det hebreiska ”dan” har innebörden domare eller han har dömt. Dan var en av Jakobs tolv söner i Gamla testamentet och grundaren av Israels stam Dan.

I Sverige är Dan ett relativt ovanligt men förekommande förnamn, framförallt bland äldre generationer. Det registrerades i ökande antal under 1900-talets mitt och bärs i dag av ett begränsat antal personer. Det uppfattas som ett nordiskt och kortfattat alternativ till det fullständiga Daniel, som har en bredare närvaro i den svenska namnstatistiken.

Det hebreiska ”dan” är besläktat med roten ”din” som används för juridiska begrepp i hebreiskan. Daniel, det fullständiga namnet som Dan kan härledas ur, är sammansatt av ”dan” (domare) och ”El” (Gud), med innebörden ”Gud är min domare”.

Daniel är den vanligare formen i hela Europa och förekommer i varianter som Danijel, Daniil och Dániel i östeuropeiska och sydeuropeiska länder. Dan som självständigt förnamn är starkast etablerat i hebreiskspråkiga sammanhang och i Skandinavien.

Den bibliske Daniel är huvudpersonen i Danielsboken i Gamla testamentet, känd bland annat för berättelsen om lejongropen och för sina syner och drömtolkningar vid det babyloniska hovet.

I äldre svenska texter, bland annat i medeltida lagtexter och krönikor, används ”dan” som ett ord för en man från Danmark. Det nordiska folknamnet ”daner” (danskar) och det hebreiska förnamnet Dan delar alltså stavning men saknar helt etymologisk koppling. I svenska folkliga sammanhang har den dubblerade betydelsen ibland skapat en viss förvirring om namnets ursprung.