Elvis är ett mansnamn med oklart ursprung. Den vanligaste förklaringen kopplar det till det iriska helgonnamnet Ailbhe och till en tidig walesisk helgonkult. I sydvästra Wales finns en gammal socken som heter Elvis, uppkallad efter ett lokalt helgon, och formen levde vidare som ett sällsynt efternamn på de brittiska öarna.
En annan förklaring knyter namnet till det fornnordiska Alvíss, ”den allvise”. I den nordiska mytologin är Alvíss en dvärg som i en av Eddans dikter får svara på en lång rad kluriga frågor från guden Tor. Hur förklaringarna hänger ihop är omtvistat, och betydelsen går inte att fastställa säkert.
Namnet var länge mycket ovanligt och spreds först genom den amerikanske sångaren Elvis Presley, född 1935. Han blev en av 1900-talets mest inflytelserika artister, och efter hans genombrott på 1950-talet började föräldrar i många länder välja namnet till sina söner. Presley fick själv namnet efter sin far, Vernon Elvis Presley.
I Sverige är Elvis ett ovanligt men stadigt namn, och det har ökat något under 2000-talet i takt med att korta, kraftfulla pojknamn blivit populära. Några hundra svenska pojkar och män bär det i dag.
Det feminina Elvira har ett eget ursprung i de visigotiska delarna av Spanien och är inte direkt släkt med Elvis, även om namnen liknar varandra. I Norden finns Elvis i alla länder, men det är fortfarande sällsynt jämfört med mer traditionella nordiska mansnamn.
