Minna är ett tyskt flicknamn med två möjliga ursprung. Oftast räknas det som en kortform av Vilhelmina, den kvinnliga formen av Wilhelm, satt samman av leden ”vilja” och ”hjälm, skydd”. Namnet kopplas också till det medeltida tyska ordet ”minne”, som betyder kärlek. Den korta formen Mina hör till samma familj.
Ordet ”minne” är känt från den tyska medeltidens kärlekspoesi. Kringresande diktare, så kallade minnesångare, sjöng om kärlek och längtan vid de tyska hoven under 1100- och 1200-talen. Den kopplingen ger Minna den mjuka betydelsen ”kärlek”.
I Norden är Minna särskilt förknippat med Finland. Den finska författaren Minna Canth, verksam under 1800-talet, hör till landets mest betydelsefulla kulturpersonligheter. Hon skrev pjäser och noveller om kvinnors villkor och sociala orättvisor och blev den första kvinnan i Finland med en egen flaggdag.
I Sverige var Minna vanligt under andra halvan av 1800-talet och början av 1900-talet, ofta som kortform av Vilhelmina. I dag förknippas det delvis med den tiden men har fått ett visst uppsving under 2000-talet, i takt med att gamla namn på -a kommit tillbaka.
I Finland hör Minna till de vanligare kvinnonamnen och har använts stadigt länge. I Tyskland och Norden finns både Minna och den kortare Mina. I dag bär några tusen svenska kvinnor namnet.
