Helny är ett svenskt namn som troligen växte fram under 1800-talet. Förleden kommer från Helena, det grekiska namn som hör ihop med ordet för fackla och sol. Betydelsen blir ”den strålande”. Efterleden ny är den fornnordiska ändelsen som också finns i Dagny, Signy och Ragny. Den betyder ”ny” i betydelsen nytänd.
Under nationalromantiken plockade svenska föräldrar fram gamla nordiska namn ur sagorna. Samtidigt bildade man nya namn med samma klang. Helny hör till den senare gruppen, tillsammans med former som Solny och Vendny. Ändelsen gav namnet en fornnordisk ton, medan förleden knöt an till ett gammalt kristet dopnamn.
Helena kom till Norden med kyrkan. Sankta Helena var mor till kejsar Konstantin. Hon reste till Jerusalem på 320-talet och sades ha hittat Jesu kors, och hennes kult spred sig över hela Europa. Sverige fick sedan en egen helgongestalt i Elin av Skövde. Hon var en förmögen änka som dödades omkring år 1160 efter en släktfejd, och Elin är den svenska formen av Helena. Sankt Elins källa i Skövde blev ett pilgrimsmål under medeltiden. Till kyrkan i staden vallfärdade folk från hela Västergötland.
Helny fick aldrig någon större spridning. Namnet användes mest i Sverige mellan 1890 och 1930. Några hundra kvinnor bär det i dag, nästan alla födda under den perioden, och bland nyfödda flickor förekommer det knappt. I Norge och Danmark är namnet i det närmaste okänt, medan Helena och Elin är vanliga i hela Norden.
Helena har gett ovanligt många former i Norden. Elin, Elina, Ellen, Lena, Lenita och Elna hör alla hit, och flera av dem har blivit egna namn. Elna användes mest i Skåne och Blekinge. Elin har hållit sig vanligt i hela landet och legat på topplistorna för nyfödda flickor under 2000-talet.
