Joar är ett gammalt nordiskt förnamn med rötter i vikingatiden. Sammansättningen bygger på elementen ”jó”, som i fornsvenskan och fornnordiskan betecknade en häst av hög kvalitet, inte en vanlig gårdsarbetshäst, och ”arr”, som stod för kämpe eller krigare. Den sammansatta innebörden är en ridande kämpe eller den som strider till häst, ett vanligt tema bland gamla nordiska krigarnamn.
Namnledet ”jó” återfinns dessutom i personnamn som Jofrid och Jomar, vilket visar att hästen satte spår i det nordiska namnbeståndet.
Joar förekommer i svenska runinskrifter från vikingatiden och i medeltida dokument från 1200- och 1300-talen, när frälsemän och adelssöner i Sverige använde det som förnamn. Den fornnordiska varianten Joarr uppträder i norröna sagor och isländska annaler. I Norge har namnformen Joar förekommit ända in i modern tid. Varianten Joer, en äldre dialektal form med samma fornsvenska ursprung, dyker upp i svenska kyrkobokförda register och förekommer fortfarande sällsynt som ett alternativ till Joar.
I Sverige bär ett par hundra personer Joar som tilltalsnamn, och det är den vanligare av de två formerna. Jämfört med besläktade nordiska krigarnamn som Ivar, Gunnar och Björn har Joar aldrig nått samma spridning, och fick inte ny popularitet under de perioder av nordisk namnväckelse som präglade 1800-talets nationalromantik och 1970-talets fornnordiska namntrend.
