Vida är ett förnamn med minst tre skilda etymologiska spår. Det latinska ursprunget pekar mot "vita", som betyder liv och som lever kvar i de romanska språken, bland annat som "vida" på spanska och portugisiska. Det hebreiska spåret gör Vida till en feminin form av David, med innebörden "älskad" eller "kär". Det nordisk-germanska spåret kopplar Vida till kortformen av Arvida, där ledet "vid" syftar på skog eller vidsträckt mark.
I Sverige används Vida som ett självständigt förnamn men förekommer också som en förkortning av Arvida, ett äldre nordiskt namn. Arvida var vanligare under 1800- och tidigt 1900-tal, och Vida uppstod som en naturlig vardagsform. I dag är Vida ett ovanligt men distinkt namn i svenska namnlängder.
I Sydeuropa, framförallt i Kroatien och Slovenien, är Vida ett mer etablerat förnamn med rötter i slavisk namnkultur. I den kroatiska folktron förknippas Vida med övernaturliga väsen och öde, vilket gett namnet en mytologisk dimension i det sydslaviska kulturarvet.
Namnets enkelhet och internationella igenkänning gör det till ett av de förnamn som fungerar utan problem i de flesta europeiska språk. I spanskspråkiga länder bär det dessutom sin grundbetydelse öppet, vilket gör att det upplevs som ett ord med tydlig innebörd snarare än ett abstrakt egennamn.
