Justina är ett latinskt kvinnonamn som betyder ”den rättrådiga” eller ”den rättvisa”. Det kommer från justus, latin för rätt och rättfärdig, och är kvinnoformen av Justus och Justinus. Samma ord finns kvar i svenskan i justera och justitieminister.
Namnet har många former i Europa. I Frankrike och Danmark skrivs det Justine, i Polen Justyna, i Italien Giustina och i Ungern Jusztina. I äldre latinska handlingar stavas det Iustina, och kortformen Tina förekommer också. Till samma namnfamilj hör mansnamnen Justin och Justinianus, det senare buret av den östromerske kejsare som på 500-talet lät samla ihop den romerska rätten.
Spridningen följde kristendomen. Flera helgon bar namnet, och mest känd är Justina av Padua, som enligt traditionen avrättades omkring år 304 under kejsar Diocletianus förföljelser. Hon blev skyddshelgon för Padua i norra Italien, där basilikan Santa Giustina vid torget Prato della Valle hör till Europas största kyrkor. Ett annat helgon, Justina av Antiokia, dyker upp i medeltida legender tillsammans med trollkarlen Cyprianus.
I Sverige finns Justina i kyrkböcker från 1600-talet och framåt, framför allt bland borgerskapet och i präst- och adelsfamiljer. Under 1800-talet användes namnet i hela landet, men det försvann nästan helt under 1900-talet. I dag bär bara några hundra kvinnor i Sverige namnet, och nyfödda får det ytterst sällan. Formen Justine har hållit sig bättre i Danmark och Norge.
Sångerskan Justina Casagli, född Wasselius 1794, blev en av Kungliga Operans stora stjärnor. Hon sjöng huvudroller i Stockholm i två decennier och gjorde svensk premiär i Friskytten 1823.
I Polen hör Justyna till de vanligare kvinnonamnen och har legat högt på namnlistorna sedan 1970-talet. Namnet finns också på kartan. I Trentino i norra Italien ligger sjön Lago di Santa Giustina, en av landets största dammsjöar, och i Padua bär både kyrkan, klostret och den omgivande stadsdelen helgonets namn.
