Liselott är två namn som vuxit ihop till ett. Första delen kommer från Elisabet, hebreiskt och med betydelsen ungefär Gud är min ed. Andra delen kommer från Charlotte, den franska kvinnoformen av Charles, som i sin tur går tillbaka på ett germanskt ord för fri man.
Sammansättningen är tysk. I tyskan har man länge slagit ihop dopnamn till ett tilltalsnamn, och Liselotte är ett av de mest spridda exemplen. Samma mönster finns i Annelie och Marlene. I svenskan skrivs namnet på tre sätt: Liselott, Liselotte och Lise-Lotte, och alla tre används.
Namnet blev känt genom Liselotte von der Pfalz, född 1652 i Heidelberg som Elisabeth Charlotte. Hon giftes bort med Ludvig XIV:s bror och levde resten av livet vid det franska hovet, ett hov hon aldrig trivdes vid. Hon skrev tiotusentals brev hem till släkten i Tyskland, rakt på sak och utan hovspråkets omskrivningar. De brev som finns kvar hör till de viktigaste källorna vi har till vardagen vid Versailles.
I Sverige hörde Liselott till de moderna namnen under 1900-talets mitt och användes flitigt några årtionden. Sedan slutade det. I dag får nästan inga nyfödda flickor namnet, och de allra flesta som bär det är födda under efterkrigstiden.
