Nilo är ett namn med två skilda ursprung. I Finland och Norden är Nilo en variant av Nils och härstammar ytterst från det grekiska Nikolaos, sammansatt av ”nike” (seger) och ”laos” (folk), med innebörden ”segerrik för folket”. Det finska Nilo etablerades som en nordisk form parallellt med Nils och används framförallt i Finland och av finlandssvenskar.
I Sydeuropa, framförallt i Portugal, Spanien och Italien, är Nilo istället ett namn med direkt koppling till Nilfloden. Det latinska Nilus för Nilfloden, med ursprung i det grekiska Neilos, användes som förnamn i den klassiska och medeltida traditionen och lever kvar som ett ovanligt men förekommande mansnamn i lusofona och romanska länder.
I Sverige förekommer Nilo som ett ovanligt namn och bärs framförallt av personer med finsk eller finlandssvensk bakgrund. Det finns registrerat i svenska namnlängder men tillhör de mer sällsynta varianterna.
Den heliga Nilus av Sinai, en kristen munk och teolog som levde runt år 430 e.Kr., bidrog till att sprida namnformen Nilus i den östkristna och katolska traditionen. Han är en av de tidiga kyrkofäderna och hans skrifter om asketism och bön läses fortfarande i ortodoxa kyrkliga sammanhang.
