Tryggve

Tryggve kommer av fornnordiskans tryggr, som betyder trogen och pålitlig. Det är samma ord som vi har kvar i trygg, och betydelsen har knappt förändrats på tusen år. Tryggve är ovanligt i Sverige i dag.

I Sverige var namnet borta under lång tid. Det kom tillbaka kring sekelskiftet 1900, när intresset för vikingatiden var stort och gamla nordiska namn plockades fram ur sagorna. Gunnar, Sigurd, Harald och Ingrid fick nytt liv under samma period.

Bara enstaka pojkar får namnet, och de flesta som bär det är födda under 1900-talets första hälft.

Namnet hör till den lilla grupp nordiska namn där alla hör vad de betyder, som Dag och Björn.

Den norska formen är Trygve.

I sagorna är Tryggve mest känd som far till en kung. Olav Tryggvason styrde Norge i slutet av 900-talet, drev igenom kristnandet med hård hand och grundade staden vid Nidälven som blev Trondheim. Hans efternamn är egentligen ett faderskap, alltså Tryggves son, byggt på samma sätt som svenska efternamn på son.

Trygve Lie blev Förenta nationernas förste generalsekreterare. Han tillträdde 1946 och satt i sex år, innan svensken Dag Hammarskjöld tog över posten.