Kevin är den engelska formen av irländska Caoimhín. Namnet går tillbaka på fornirländskans Cóemgein. Förleden cóem betyder ”vacker” eller ”kär”, efterleden gein betyder ”födelse”. Tillsammans blir det ungefär ”den vackra födelsen”.
Bakom spridningen står Sankt Kevin. Han var en eremit som på 500-talet slog sig ner i dalen Glendalough i grevskapet Wicklow, söder om Dublin. Klostret som växte fram där blev ett av Irlands viktigaste och drog pilgrimer i tusental. Kevin är Dublins skyddshelgon. Ruinerna i Glendalough hör i dag till Irlands mest besökta platser, med rundtornet och den lilla stenkyrkan Sankt Kevins kök. En klippgrotta vid sjön kallas Sankt Kevins säng.
Om helgonet berättas att en koltrast byggde bo i hans utsträckta hand medan han bad. Han stod stilla tills ungarna flugit ut. Den irländske nobelpristagaren Seamus Heaney skrev en dikt om scenen 1996, och den hör till hans mest lästa.
Länge stannade namnet inom Irland. Först på 1900-talet spred det sig i den engelskspråkiga världen genom irländsk utvandring. Från 1950-talet gick det vidare till Frankrike, Tyskland och Norden. I Sverige slog Kevin igenom på 1980-talet, med en topp kring 1990 då flera hundra pojkar per år fick namnet. Runt 10 000 svenska män heter Kevin i dag, och namnet kom med i den svenska almanackan 2011. Norge och Danmark följde samma kurva. Frankrike fick sin topp något tidigare.
