Melisia är en utbyggd form av Melissa, det grekiska ordet för bi. Ordet hör ihop med meli, ”honung”. Ändelsen ia följer samma mönster som i Alicia, Felicia och Leticia. Den ger namnet tre stavelser i stället för Melissas två.
Biet hade en tydlig plats i grekisk religion. I Efesos vid dagens turkiska västkust kallades prästinnorna i Artemistemplet melissai, alltså bin. Staden präglade sina mynt med ett bi under flera hundra år, och arkeologer har hittat tusentals av dem längs Medelhavets kuster. Honung användes vid offer och som betalning. Antika författare beskrev bisamhället som en förebild för det ordnade samhället.
Namnformer med samma klang har olika ursprung. Melisande och franska Mélisande kommer från germanska namnled och har inget med bin att göra, trots likheten i uttal. Claude Debussys opera Pelléas och Mélisande från 1902 gjorde den formen känd på europeiska operascener, och de två namnen blandas ofta ihop.
I Norden slog Melissa igenom under 1980- och 1990-talen. Ett par hundra svenska familjer om året använder namnet fortfarande. Melisia hör däremot till de riktigt sällsynta och bärs av enstaka personer. Ingen av formerna finns i den svenska almanackan. I Finland är Melissa något vanligare än i Sverige, medan Danmark och Norge ligger på samma nivå som vi.
Biet har också hållit sig kvar i heraldiken. Napoleon lät sy fast guldbin på sin kröningsmantel 1804, efter förebilder ur en frankisk kungagrav i Tournai. Manchester har ett bi ur stadsvapnet som sin sinnebild. I Sverige förekommer bikupan i vapen och sigill för orter med gammal biodling.
