Roy har två skilda ursprung som flutit samman. Det ena kommer från skotsk gaeliska. Där betyder ruadh ”röd”, och ordet användes som tillnamn på den som hade rött hår. Det andra kommer från fornfranskans roy, en äldre stavning av roi, ”kung”. Normandiska släkter förde med sig den formen till England, och den lever kvar i efternamnen Roy och Leroy.
Den kändaste bäraren av tillnamnet är Rob Roy MacGregor, en skotsk boskapshandlare och fredlös som dog 1734. Han fick sitt namn av hårfärgen. Walter Scott skrev en roman om honom 1817, och boken översattes tidigt till svenska. Så blev namnet bekant även i Norden.
Som förnamn slog Roy igenom i den engelskspråkiga världen under 1800-talets andra hälft. Till Norden kom det på 1930-talet. I Norge blev det mycket vanligt och låg bland de populäraste pojknamnen under 1950- och 1960-talen. I Sverige nådde namnet sin topp kring 1945, och drygt 5 000 svenska män heter Roy i dag. Bland nyfödda pojkar väljer bara enstaka familjer namnet numera. I Norge håller det sig kvar bättre.
Samma ord finns i det engelska efternamnet Fitzroy. Det kommer av fornfranskans fils du roi, kungens son, och användes om utomäktenskapliga söner till engelska kungar. I Nederländerna är Roy ett vanligt mansnamn sedan 1970-talet, och i Norge finns dubbelnamn som Roy Arne och Roy Egil.
