Leonard

Leonard kommer från det fornhögtyska Leonhard. Till Sverige kom namnet under medeltiden och drogs här ihop till Lennart, som blev den vanligare formen.

Namnet spreds genom helgonet Leonard av Noblac, en fransk eremit på 500-talet som blev skyddshelgon för fångar. Enligt legenden fick han kungens löfte att varje fånge han besökte skulle friges, och befriade fångar hängde upp sina kedjor i hans kyrka. Kulten växte sig stark i Frankrike och Tyskland under medeltiden och förde namnet vidare norrut.

Leonard levde kvar vid sidan av Lennart och användes en del under 1800-talet. Under större delen av 1900-talet var namnet ovanligt bland nyfödda, men det har blivit vanligare sedan millennieskiftet, i samma våg som gjort Leo och Leon populära bland svenska pojkar.

I Danmark och Norge används Leonard ungefär som i Sverige, som ett gammalt namn med förnyad användning.

Leonhard är bildat av två ord: ett som betyder lejon och ett som betyder hård eller stark. Betydelsen brukar återges som lejonhård eller stark som ett lejon. Lejonledet går tillbaka på latinets leo, som germanska språk lånade in tidigt.

Utanför Norden finns namnet i flera former. Tyskan har Leonhard, franskan Léonard, och i Italien och Spanien dominerar Leonardo. Kortformen Leo fungerar för både Leonard och Leonardo och har blivit ett självständigt namn i Sverige.

Den mest kända bäraren av den italienska formen är Leonardo da Vinci, som föddes i byn Vinci utanför Florens på 1450-talet.

I Bayern och Österrike är helgonet Leonard skyddshelgon för hästar och boskap. Varje höst hålls så kallade Leonhardiritt, processioner där bönder rider eller kör hästekipage runt kyrkan för att få djuren välsignade. Traditionen är flera hundra år gammal och lockar fortfarande tusentals åskådare.