Li har två parallella ursprung som inte är kopplade till varandra. I Skandinavien är Li en kortform som uppstått ur slutändelser i namn som Anneli, Rosalie, Linda och Elisabeth. Den nordiska Li har rötter i det germanska och latinska namnförrådet och bär på innebörder som lilja, skönhet och ljus beroende på vilket fullständigt namn den härstammar från. I kinesisk namngivning är Li ett självständigt tecken med innebörden styrka, plommon eller elegans beroende på vilket skrifttecken som används.
I Sverige registrerades Li som ett självständigt förnamn under 1900-talets andra hälft och förekommer framförallt bland kvinnor. Det uppfattas i svenska sammanhang som ett mjukt och kortfattat nordiskt namn, och dess enkelhet gör det lätt att kombinera med de flesta svenska efternamn.
Den nordiske kortformen Li delar bokstäver med den engelska varianten Lee, som bärs av såväl män som kvinnor i anglosaxiska länder. De två formerna är etymologiskt obesläktade men används ibland omväxlande i internationella sammanhang.
