Lyudmila

Lyudmila är ett slaviskt namn som betyder ungefär ”kär för folket” eller ”älskad av folket”. Den äldsta kända bäraren är Ludmila av Böhmen, en furstinna som föddes omkring år 860.

Ludmila av Böhmen lät döpa sig när kristendomen nådde det som i dag är Tjeckien. Hon mördades år 921 och blev helgonförklarad, och genom henne blev namnet vanligt i de tjeckiska och slovakiska områdena långt före övriga Östeuropa.

I Ryssland fick namnet sitt genombrott på 1800-talet. Alexander Pusjkin gav 1820 ut versberättelsen ”Ruslan och Ljudmila”, som Michail Glinka gjorde om till opera 1842. Efter det spred sig namnet snabbt, och under sovjettiden var Ljudmila ett av de allra vanligaste kvinnonamnen. De flesta ryska och ukrainska kvinnor som bär det är födda mellan 1930- och 1960-talen, och bland nyfödda är namnet i dag ovanligt.

I Sverige är Lyudmila ovanligt och bärs främst av kvinnor med ursprung i Östeuropa.

Namnet består av två led: ljud, som betyder folk, och mil, som betyder kär eller nådig.

Namnet finns i flera stavningar beroende på språk och transkribering. Tjeckiskan har Ludmila, ukrainskan Lyudmyla och på svenska skrivs den ryska formen oftast Ljudmila. Kortformerna Ljuda, Ljusja och Mila används i vardagligt tal. Mila har lämnat sitt ursprung och blivit ett eget namn i stora delar av Europa, även i Sverige.

Den mest kända svenska bäraren är häcklöparen Ludmila Engqvist, som tävlade för Sovjetunionen och Ryssland innan hon blev svensk medborgare och tog OS-guld på 100 meter häck i Atlanta 1996.

Den heliga Ludmila av Böhmen ströps enligt traditionen med sin egen slöja år 921, på order av sin svärdotter. Därför avbildas hon nästan alltid med en duk eller ett band runt halsen. Hon är i dag skyddshelgon för Böhmen och för mormödrar.