Manfred

Manfred är byggt av två gamla germanska ord. Det första är man, som betyder man eller människa. Det andra betyder fred och skydd.

Manfred är känt i de tyska områdena från 800-talet. Langobarderna tog med sig namnet söderut till Italien.

Till Sverige kom Manfred på 1800-talet, när tyska namn låg i tiden. Efter andra världskriget försvann det nästan helt. Sedan millennieskiftet har det kommit tillbaka, och flest pojkar fick namnet under 2010-talet. Samma sak har hänt med andra gammaldags namn som slutar på -fred och -bert.

En del forskare tror att förleden i Manfred i stället kommer från ett ord som betyder kraft, och att namnet då betyder ungefär stark fred.

I Tyskland finns också formen Manfried, och i Italien heter namnet Manfredo.

Mest känd med namnet är Manfred av Sicilien, son till kejsar Fredrik II och kung av Sicilien från 1258. Han stupade i slaget vid Benevento 1266, och därmed förlorade ätten Hohenstaufen makten i södra Italien. Han hann också grunda staden Manfredonia i Apulien, som fortfarande heter så.

Manfred Björkquist är en av de mer kända svenskarna med namnet. Han startade Sigtunastiftelsen 1917 och blev Stockholms första biskop 1942. Stiftelsens kursgård och bibliotek finns kvar i Sigtuna i dag.

Lord Byron skrev 1817 dramat Manfred om en man som gömmer sig i Alperna med en hemlighet han aldrig berättar. Dramat blev känt i hela Europa. Robert Schumann skrev musik till det, och Tjajkovskij skrev en hel symfoni om Manfred.