Valfrid

Valfrid är byggt av två gamla germanska ord. Det sista betyder fred och skydd. Det första är osäkert.

I Sverige dyker Valfrid upp i kyrkböckerna på 1800-talet. Då kom många gamla germanska och nordiska namn tillbaka. Valfrid blev vanligt bland män födda kring år 1900. Efter andra världskriget försvann namnet nästan helt. I dag får bara enstaka pojkar det, och de flesta som heter Valfrid är gamla. Utanför Sverige och svenskspråkiga Finland är namnet sällsynt.

Förleden i Valfrid kan vara ett ord som betyder härska och ha makt, och då betyder namnet ungefär den som härskar i frid. Den kan också vara ordet walha, som germanerna använde om romare och kelter, alltså om främlingar. Samma ord finns kvar i Wales och i valnöt, som en gång betydde utländsk nöt.

Den tyska formen av Valfrid är Walfried. Valfrid ska inte blandas ihop med engelska Wilfrid. Namnen ser lika ut, men Wilfrid börjar med ett ord som betyder vilja. Wilfrid av York var en av biskoparna som på 600-talet drev igenom att den engelska kyrkan skulle följa Rom i stället för de iriska munkarna.

Ett helgon med namnet Walfried grundade ett kloster i Toscana på 700-talet.