Norea är ett modernt nordiskt namn med en mycket gammal förlaga. Den äldsta kända bäraren finns i gnostiska skrifter från 100- och 200-talen. Två av dem heter Noreas tanke och Arkonternas väsen, och de hittades i en krukgömma vid Nag Hammadi i Egypten 1945. Där är Norea dotter till Adam och Eva och syster till Set. Hon förvaltar en hemlig kunskap som makterna över världen försöker komma åt.
Forskare kopplar gestalten till Naama, som i judisk tradition är Noas hustru. Namnet Naama kommer från hebreiskans ord för behaglig eller ljuvlig. Andra ser en koppling till grekiskans kore, ”flicka”.
Det andra spåret är kortare. Nora växte fram som smekform av Eleonora och Honora. Norea följer mönstret med ändelsen ea, som gav Thea, Lea och Nea. Sådana namn har legat i tiden i Norden sedan 1990-talet.
I nordiskt öra klingar namnet också som en kvinnoform av Nor. En fornnordisk berättelse handlar om sagokungen Nór, som gav Norge dess namn efter att ha vandrat norrut på jakt efter sin syster.
Norea togs i bruk i Danmark och Norge under 2000-talet och kom till Sverige ungefär samtidigt. Namnet hör fortfarande till de ovanliga, med några hundra bärare i Sverige och ett tiotal nyfödda flickor per år. Grundformen Nora ligger däremot bland de vanligaste flicknamnen i hela Norden.
Fyndet i Nag Hammadi ändrade bilden av den tidiga kristendomen. De tretton läderbundna böckerna rymmer ett femtiotal skrifter på koptiska. I flera av dem står kvinnor i centrum som lärare och bärare av kunskap. Norea hör till dem, och texterna har sedan dess gett upphov till en egen forskningsgren.
