Anna

Anna är den grekiska formen av det hebreiska namnet Hanna, som betyder ”nåd” eller ”den benådade”. Formen Anna spred sig med Bibeln över hela den kristna världen och är i dag ett av världens vanligaste kvinnonamn. Det ser dessutom nästan likadant ut på de flesta språk.

Sankta Anna blev ett av medeltidens mest älskade helgon och fick kyrkor, kapell och gillen uppkallade efter sig runt om i Europa.

I Sverige har namnet använts sedan medeltiden och legat i topp i århundraden. Det hörde till de vanligaste namnen på 1600-talet, på 1800-talet och långt in på 1900-talet, och det ges fortfarande till nyfödda varje år. Över hundratusen svenska kvinnor heter Anna, och namnet är lika etablerat i Norge, Danmark och Finland.

Enligt en tidig kristen tradition hette jungfru Marias mor Anna. I Nya testamentet finns också profetissan Hanna, som i den grekiska grundtexten kallas Anna.

Anna används ofta i dubbelnamn som Anna-Karin, Anna-Lena och Anna-Maria. Ann, Anne, Annette, Anita, Anja och Annika är alla former av namnet, och flera av dem har blivit egna namn. I rysktalande länder är smekformen Anja vanlig som eget namn.

Drottningar och kejsarinnor i hela Europa har hetat Anna, från drottning Anna av Storbritannien till flera ryska kejsarinnor.

I kulturen är Leo Tolstojs roman ”Anna Karenina” från 1877 ett av världslitteraturens mest kända verk. För en yngre generation är Anna en av de två systrarna i Disneyfilmen ”Frost”.

Sankt Anna skärgård i Östergötland har fått sitt namn efter helgonet. Skärgården består av omkring 6 000 öar, kobbar och skär.

Anna är ett palindrom, det läses likadant framifrån och bakifrån, och brukar räknas som världens vanligaste palindromnamn. Bland svenska namn delar det egenskapen med bland andra Otto och Ada.